Ski-Doo Alpine

Vid denna tid uppfattades dubbelbandare fortfarande mer som lyxiga allroundmaskiner än som arbetsredskap. Eftersom det fanns en stor marknad för en mer renodlad arbetsmaskin konstruerades en pick-up version med 139 tums mattor 1973. De långa mattorna gav en enorm bäryta och fördelade maskinens 280kg med lätthet samtidigt som man fick plats med all möjlig arbetsutrustning på flaket. Pick-up varianten är den Alpine som de flesta känner till och älskar än idag. Nåja, några av oss älskar den i alla fall… Hur som helst, det var en så lyckad design att många andra tillverkare valde att kopiera konstruktionen bland andra Ockelbo 8000 och Aktiv Grizzly.

De tidiga versionerna hade inte ens backväxel men allteftersom tekniken utvecklades erbjöds fler alternativ och från mitten av 1970-talet utrustades Alpine med två växlar framåt samt backväxel. Rotax 640-motorn byttes ut till en 30-hästars 503 Scandinavia 1983. Elstart var då standard. Chassiet var tillverkat helt i stål medan huven var gjord i glasfiber och fram till 1987 satt det hjulboggi på alla Alpine. Det såldes en rad intressanta tillbehör exempelvis ett hjul-kitt för körning på barmark.

Ny modell
Till 1988 introducerades den helt nykonstruerade Alpine II. Skidans bladfjäder var utbytt mot teleskopfjädring och en glidboggi med ledad förlängning ersatte den gamla hjulboggin. Man fortsatte använda 503 Scendinavia men experimenterade även med fyrtaktsmotorer och det byggdes faktiskt några exemplar med Rotax fyrtaktare. Alpine II kom, förutom Elite, att bli Ski-doo:s sista dubbelbandare.

Hur är den då att köra?
Om du aldrig kört en dubbelbandare är det nog svårt att föreställa sig bandvagnskänslan som infinner sig. Man sitter majestätiskt placerad uppe på en plattform och styr ekipaget. Skulle du av någon anledning få för dig att burka märker du snart att det är tämligen lönlöst då maskinen inte kan vickas omkull som en vanlig skoter eftersom den är bredare baktill än framtill. Körglädje är väl inte det första man tänker på när toppfarten nås runt 60 km/t. Vid hårt före vill den dessutom gå rakt fram och det är inte mycket du som förare kan göra åt det förutom att stanna, lägga i backväxeln och backa dig i position för vidare färd. Av någon anledning styr den relativt bra när man backar. Växellådan är konstruerad så att fordonet måste stannas innan en högre växel kan läggas i och motorljudet är relativt högt eftersom motorn inte sitter isolerad under huven utan är monterad alldeles framför föraren.

Maskinens formidabla arbetskapacitet märks när en tung kälke kopplas på för då visar sig skoterns verkliga jag. Där en vanlig skoter börjar pusta och frusta drar Alpine tunga lass utan att klaga. Jag skulle inte ha något emot att äga en själv, gärna en från 1980-talet med den karaktäristiska ”cowboyloggan”. Denna arbetshäst är verkligen värd att hedras ett jubileumsår som detta när Ski-doo fyller 60. Grattis!

Se när Joseph Armand Bombardier tar en tur i de första prototyperna till Ski-Doo Alpine!