Den lilla lätta och extremt aerodynamiska SS-25 har blivit närmast obligatorisk bland Ski-doo samlare eftersom det var en jubileumsmaskin till J.A. Bombardiers ära. Dessutom bar dess namn på en liten hemlighet…
Text Robert Olsson I Foto Museum of ingenuity J. Armand Bombardier Archives
För att finna upphovsmannen bakom det första motoriserade snöfordonet får vi troligen söka oss tillbaka till 1920-talet. Personligen gissar jag att det var någon form av konverterad traktor eller A-Ford. Hur som helst. Efter andra världskriget konstruerades diverse ”översnöfordon” exempelvis Polaris Sno-Traveler men det dröjde till 1959 tills den moderna snöskotern såg dagens ljus i Joseph Armand Bombardiers lilla verkstad. Ett kvarts sekel senare – 1984 lanserade Ski-doo en ny modellserie och för att fira 25-års jubileet namngav man maskinen SS-25. Vad är det för konstigt med det tänker du? Jo, namnet stod inte bara för Sport Sled ”25”. SS-25 var även NATOS kodnamn för dåvarande Sovjetunionens nya fruktade interkontinentala kärnvapenrobot med en kapacitet av motsvarande 36 Hiroshimabomber! Man kan undra om ett sådant namnval varit möjligt idag. Folket på PR-avdelningen ville tydligen att skotern skulle slå ner som en bomb…
För att hålla kostnaderna nere delade SS-25 chassikomponenter med den nya Safari-serien som introducerades samtidigt 1984. Safari-serien var tänkt att ersätta de tvåsitsiga touringmodellerna Everest 500 och Everest L/C. SS-25:an var en maskin för någon som sökte en sportskoter men inte hade råd med en Blizzard 9700. Framdelen av chassiet var tillverkat i plåt istället för aluminium och skotern blev den allra sista sportmaskinen som utvecklades med bladfjädring. Bladfjädring ansågs som förlegat även 1984 men eftersom hela branschen gick på knäna under denna tid var det inte många tillverkare som hade råd att utveckla nya system. Och genom att utrusta maskinen med bladfjädring kunde Ski-doo även pressa priset och på så sätt locka till sig kunder. Det visade sig dock vara en felbedömning eftersom köparna var beredda att betala extra för den komfort som individuell framvagn erbjöd. Därmed banades väg för Yamaha med sin effektiva framvagnslösning på både SR-V och storsäljaren Phazer. SS-25 tillverkades endast 1984 men modellen levde vidare under namnen Formula SS och Formula SP men dessa importerades inte till Sverige.
Sammanfattningsvis var väl inte SS-25 något tekniskt underverk men det har nu paradoxalt nog blivit en tillgång. Idag räknas nämligen denna bladfjädrade skoter in i ”den äldre generationen” men kan trots detta erbjuda nymodigheter som vätskekylning, slidmatad motor, CDI-tändning och oil injection. Inte illa för en veteranskoter!
Hur är den då att köra?
Maskinen är utrustad med det typiska stukade bockstyret som Ski-doo använda under så gott som hela 1980-talet och sittställningen är tidstypiskt låg. Dynan är också den klassiska sömmlösa ski-doo dynan som om den behandlas med vinylpolish med sillikon blir hal som en tvål. Detta rekommenderas inte. Fråga mig inte hur jag vet.
Motormässigt är SS-25:an förvånansvärt pigg och eftersom den har en enkel 34mm Mikuni hålls bränsleförbrukningen på klart ekonomiska nivåer. Tanken rymmer 31.8 liter. Motorns effekt uppgavs till 54hk vilken stämmer ganska väl med känslan man får vid full gas och den är hyfsat startsnabb upp till 50-60km/t bara mattan får grepp.
Den vätskekylda 462:an är utrustad med RSSR-variatorn eller ”tre-ramp” som den också kallades. Den fungerar relativt väl men har en tendens att slita bussningar långt mer än vi är vana vid från TRA. Noteras bör att maskinen inte har någon sekundäraxel. Sekundärvariatorn är istället monterad direkt på kedjehuset för att spara in vikt vilket medför att konstruktionen inte lämpar sig för hästkraftsstarkare motorer. Håll därför koll på att kedjehuset sitter väl monterat annars kommer inte variatorerna att växla som de skall.
Maskinen känns körglad och smidig men en relativt smal spåvidd (32 ¼ tum) gör att den inte känns tillnärmelsevis lika spårstabil och kurvtagningsvillig som en Ski-doo RV fast i ärlighetens namn gör inte många maskiner det. Den relativt korta 114-tumsmattan med 19mm kammar spinner i sedvanlig ordning om inte man befinner sig på nyfrusen skare. Boggin är en så kallad TRS6 vilket var en uppdaterad version av Tourqe Reaction-boggin som introducerades redan 1974. Den ger en rimlig komfort vid inte alltför hård körning samtidigt som den håller nere vikten genom en lätt konstruktion men är inte på långa vägar någon racingboggi vilket förvisso matchar bladfjädringen framtill ganska väl. För att vara en vätskekyld maskin är den förhållandevis lätt med sina 192kg torrvikt och det märks för så länge man håller uppe farten tar den sig till och med fram i lössnö riktigt hyfsat.
Reservdelar och ägande
Eftersom SS-25 delar många komponenter med Safari-serien är det relativt lätt att få tag på delar till denna maskin. Både matta och ruta finns i skrivande stund att beställa över disk och eftersom huven är gjord i glasfiber är den relativt lättreparerad men det kan vara problematiskt att finna rätt kulör vid en lackering då färgkoderna sedan länge utgått ur färgtillverkarnas sortiment. Dekaler beställs lämpligast från doodecals.com på andra sidan pölen. Det som kan vara lite svårt att hitta är dynöverdrag då dynan inte har några sömmar och därför är svår att reproducera.
Även om SS-25an bara fanns ett år i Sverige var den inte en extremt ovanlig syn på de svenska lederna när det begav sig. Men tidens tand har gallrat i leden och maskiner av detta slag i gott originalskick blir allt mer sällsynta. Det är därför läge att skaffa en SS-25 medan de fortfarande går att hitta. För den som är intresserad av Ski-doo:s historiska maskiner är den en given investering.
