Har en liten historia att berätta kring driftsäkerheten på Yamahas gammla trecylindriga 700:a (den utan avgasportar).
Historien handlar om en XTC 700 som såg dagens ljus 1998 och kånkade på i ganska exakt 450 mil och ca. 20 sänkningar på sommaren innan den trimmsugne föraren av denna då fina maskin tyckte det var dags att börja fila.
XTC:n klagade inte utan klämde med pipor, reeds, toppar och en massa annat ut 150 hästar.
Men det hela slutade inte där, nejnej.
Efter en säsong med trimmet var det ut på vattnet igen som gällde.
Detta var dock INTE XTC:ns område och ca 10 sänkningar senare var det höst igen.
Nu hade skotern gått ca 700 mil och var fit for fight fortfarande.
Dock slutar en del solskenshistorier inte så bra.
efter 90 mil till gav ett vevaxellager upp och ett större haveri var ett faktum.
XTC:ns motor gick så haveridöden till mötes, men efter hur lång tid?
Ja över 700 mil snurrade den riktigt fint, den tappra XTC:n
Varav 250 mil med en 40hkr effektökning, väldigt snåla bestyckningar samt över 30 sänkningar på sitt samvete.
Summa summarum; ja att även den driftsäkraste motor dör haveridöden om man kräver allt för mycket av dom.
Men min övetygelse är att den tappra XTC:n höll ut mycket längre än i stort sett vilken annan skotermotor klarat med samma trimmgrad samt annan depraverande misshandel.
R.I.P. XTC 700 98...