Jag tycker att vi saknar en skidåkartråd. Därför startar jag en och jag börjar väl med en skidhistoria själv.
Jag satt och pratade med en kompis för några veckor sen. Hans tjej skulle resa bort över påskhelgen och han ville göra nåt. Vi hade pratat lite sen tidigare om att åka skidor i alperna och efter att ha pratat med en bekant i Österrike kom vi på att:"vafan, varför inte?". Så efter lite efterforskningar hittade vi en skidort som hade en konsert mitt uppe på en bergsplatå. Ischgl hette det, och hela internet pratar om det som "snowbound Ibiza". Rihanna, The Kills, Tina Turner, Elton John och Katy Perry har alla spelat i Ischgl så vem spelar under påsken? En tysk rappare, fan.
Det här var helgen innan, taskigt planerat men det är väl de resorna som blir bäst. Hursomhelst satte jag mig framför datorn och började prata med österrikaren innan vi hade enats om en plan. Han kan språket så han får boka hotell, jag ordnar resten.
Jag måste ha skidor också. Ringer skifix i Boden och frågar om man får hyra skidor av dem. Får svaret: "Det går bra det är det vi jobbar med" och då är det ordnat.
Dagen D närmar sig och med bilen fullpackad av skoterkläder, kontanter och glatt humör åker jag ner till Boden och hyr mina skidor. Jag hyr skidorna över helgen och när uthyraren frågar vart jag ska vågar jag inte säga att jag ska ner till Österrike så jag mumlar fram att "Nja... tänkte åka skidor med en kompis". Åker in till Luleå, springer in på elgiganten och investerar i en gopro och plockar upp min kompis på tåget från Kiruna.
Han tycker att min bil lever om ganska mycket och frågar vad jag har gjort med avgassystemet. Jag förklarar att avgassystemet lossnade när jag fastnade i en snödriva i vintras och nu ligger hemma i Arjeplog lutad mot en björk och han blir inte imponerad. Men han lugnar ner sig när jag säger att avgasljudet inte hörs så mycket över 100 km/h. Hursomhelst tog jag med några par peltorkåpor så det är lugnt.
Förutom att jag var tvungen att fylla lite olja i bilen strax utanför Gävle så var resan neråt ganska händelselös. Vi passerade Stockholm och blev omkörda av en polis med blinkande blåljus på väg söderut.
Åkte genom Malmö, Danmark och tog färjan över till Tyskland. Väl i Tyskland blev vi imponerade av alla vindkraftparker, solcellsparker och de rejäla trafiklösningarna även om vi satt fast i en jättekö utanför Hamburg.
I höstas råkade jag köra på en räv med bilen och lite plast gick sönder vilket gjorde att motorvärmarkabeln hänger och dinglar alldeles framför framhjulet. Tyskarna tittade ganska mycket, jag tror inte att de har sett en motorvärmarkabel tidigare.
Högsta fart som vi mätte med GPS var 205 km/h men då låg verkligen stordieseln med nålen i det röda området.
Natten kom och jag fick äntligen börja använda mina fina bigknickare när vi körde in i Österrike. Vi gjorde natten till dag och fortsatte i samma tempo när det började snöa.
Jag har nattkört i alla sorters snöväder i Sverige och jag kan säga att det snöfall som nu kom på alla sätt kan mäta sig med en decembernatt hemma. Och tänk att det här är slutet på April i södra Europa.
Glada över att vi helt ignorerat dubbdäcksförbudet genom 4 länder och låtit Hakka7orna sitta kvar gled vi äntligen in i Ischgl, hittade vårat hotell och gled in i sömnen 30 timmar efter att vi lämnat Luleå.
Vi vaknade upp till strålande solsken och en alpby som på alla sätt motsvarade mina förväntningar. Det var brant, litet, täckt av ett lager nysnö och helt fantastiskt vackert. Bergen som vi bara sett som skuggor kvällen innan syntes i dagsljus och vi blev djupt imponerade av hur stort och brant det var.
Och skidåkningen, herregud vilket stort område. Om man verkligen ska ta i och åka alla pister så behövs nog en vecka. Vi hann inte ens åka hälften av alla liftar och kanske en fjärdedel av alla pister. För en grabb från Arjeplog var det ganska häftigt att kunna åka skidor in i Schweiz.
Nattlivet i Ischgl förtjänar ett eget kapitel. Tyvärr hann vi inte vara med om så mycket afterski eftersom att jag stupade av trötthet varje kväll men vi kom snabbt fram till att det är svårt att hitta bättre uteliv.
En betraktelse bara, de sålde 70cl vodka i lokala matbutiken för 7 euro med normala ica-öppettider. De sålde starköl också. Men ändå var det ingen som var skränig och dräggig.
Vi satte oss i bilen och åkte hemåt på Måndagen. Nu när vi kunde se alla alper i dagsljus så blev vi ännu mer imponerade. Jag tog massor av bilder. Några bilder på bergstoppar och bilder på olika lastbilar. Jag tog bilder på svensktillverkade Volvo- och Scanialastbilar och grävmaskiner på alla vägarbeten(mest liebherr men även några case, hitachi och volvogrävare). Sen tog jag bilder på alla w124or så att jag kan visa upp nästa gång jag är i Arvidsjaur.
Vi såg några tyska poliser också efter vägarna men vi blev inte oroliga för att de skulle stoppa oss, vi är ju inga judar.
Vi åkte genom Malmö utan att bli rånade och fortsatte norrut.
I Södertälje stannade vi till och tittade på Scanias byggnader innan den svenska industrins diamant och den klarast lysande stjärnan i Wallenbergssfären oåterkalleligen säljs ut till Volkswagen. Vi hade en tyst minut, tankade och fortsatte norrut.
Bilen slog om till 50 000 mil nånstans i Västerbotten och vi kom till Boden strax efter att Skifix hade hunnit stänga. Jag lämnade skidorna till en kompis som fick lämna in skidorna dagen efter och sen åkte vi vidare upp till Kiruna. Eftersom att alla tåg och bussar norröver redan hade gått så var jag tvungen att skjutsa hem min kompis till Malmfälten. Upp till Kiruna en sväng och tillbaka till Arjeplog innan jag äntligen fick sova.
Ska jag göra om det då? Ja utan tvekan men i så fall vill jag stanna längre. Nu blev resan kort pga jobb och bristande planering men det var värt varenda sekund.
Jag klippte ihop en film också.
[video=youtube;D5HhYcr-5d8]http://www.youtube.com/watch?v=D5HhYcr-5d8[/video]
Jag satt och pratade med en kompis för några veckor sen. Hans tjej skulle resa bort över påskhelgen och han ville göra nåt. Vi hade pratat lite sen tidigare om att åka skidor i alperna och efter att ha pratat med en bekant i Österrike kom vi på att:"vafan, varför inte?". Så efter lite efterforskningar hittade vi en skidort som hade en konsert mitt uppe på en bergsplatå. Ischgl hette det, och hela internet pratar om det som "snowbound Ibiza". Rihanna, The Kills, Tina Turner, Elton John och Katy Perry har alla spelat i Ischgl så vem spelar under påsken? En tysk rappare, fan.
Det här var helgen innan, taskigt planerat men det är väl de resorna som blir bäst. Hursomhelst satte jag mig framför datorn och började prata med österrikaren innan vi hade enats om en plan. Han kan språket så han får boka hotell, jag ordnar resten.
Jag måste ha skidor också. Ringer skifix i Boden och frågar om man får hyra skidor av dem. Får svaret: "Det går bra det är det vi jobbar med" och då är det ordnat.
Dagen D närmar sig och med bilen fullpackad av skoterkläder, kontanter och glatt humör åker jag ner till Boden och hyr mina skidor. Jag hyr skidorna över helgen och när uthyraren frågar vart jag ska vågar jag inte säga att jag ska ner till Österrike så jag mumlar fram att "Nja... tänkte åka skidor med en kompis". Åker in till Luleå, springer in på elgiganten och investerar i en gopro och plockar upp min kompis på tåget från Kiruna.
Han tycker att min bil lever om ganska mycket och frågar vad jag har gjort med avgassystemet. Jag förklarar att avgassystemet lossnade när jag fastnade i en snödriva i vintras och nu ligger hemma i Arjeplog lutad mot en björk och han blir inte imponerad. Men han lugnar ner sig när jag säger att avgasljudet inte hörs så mycket över 100 km/h. Hursomhelst tog jag med några par peltorkåpor så det är lugnt.
Förutom att jag var tvungen att fylla lite olja i bilen strax utanför Gävle så var resan neråt ganska händelselös. Vi passerade Stockholm och blev omkörda av en polis med blinkande blåljus på väg söderut.
Åkte genom Malmö, Danmark och tog färjan över till Tyskland. Väl i Tyskland blev vi imponerade av alla vindkraftparker, solcellsparker och de rejäla trafiklösningarna även om vi satt fast i en jättekö utanför Hamburg.
I höstas råkade jag köra på en räv med bilen och lite plast gick sönder vilket gjorde att motorvärmarkabeln hänger och dinglar alldeles framför framhjulet. Tyskarna tittade ganska mycket, jag tror inte att de har sett en motorvärmarkabel tidigare.
Högsta fart som vi mätte med GPS var 205 km/h men då låg verkligen stordieseln med nålen i det röda området.
Natten kom och jag fick äntligen börja använda mina fina bigknickare när vi körde in i Österrike. Vi gjorde natten till dag och fortsatte i samma tempo när det började snöa.
Jag har nattkört i alla sorters snöväder i Sverige och jag kan säga att det snöfall som nu kom på alla sätt kan mäta sig med en decembernatt hemma. Och tänk att det här är slutet på April i södra Europa.
Glada över att vi helt ignorerat dubbdäcksförbudet genom 4 länder och låtit Hakka7orna sitta kvar gled vi äntligen in i Ischgl, hittade vårat hotell och gled in i sömnen 30 timmar efter att vi lämnat Luleå.
Vi vaknade upp till strålande solsken och en alpby som på alla sätt motsvarade mina förväntningar. Det var brant, litet, täckt av ett lager nysnö och helt fantastiskt vackert. Bergen som vi bara sett som skuggor kvällen innan syntes i dagsljus och vi blev djupt imponerade av hur stort och brant det var.
Och skidåkningen, herregud vilket stort område. Om man verkligen ska ta i och åka alla pister så behövs nog en vecka. Vi hann inte ens åka hälften av alla liftar och kanske en fjärdedel av alla pister. För en grabb från Arjeplog var det ganska häftigt att kunna åka skidor in i Schweiz.
Nattlivet i Ischgl förtjänar ett eget kapitel. Tyvärr hann vi inte vara med om så mycket afterski eftersom att jag stupade av trötthet varje kväll men vi kom snabbt fram till att det är svårt att hitta bättre uteliv.
En betraktelse bara, de sålde 70cl vodka i lokala matbutiken för 7 euro med normala ica-öppettider. De sålde starköl också. Men ändå var det ingen som var skränig och dräggig.
Vi satte oss i bilen och åkte hemåt på Måndagen. Nu när vi kunde se alla alper i dagsljus så blev vi ännu mer imponerade. Jag tog massor av bilder. Några bilder på bergstoppar och bilder på olika lastbilar. Jag tog bilder på svensktillverkade Volvo- och Scanialastbilar och grävmaskiner på alla vägarbeten(mest liebherr men även några case, hitachi och volvogrävare). Sen tog jag bilder på alla w124or så att jag kan visa upp nästa gång jag är i Arvidsjaur.
Vi såg några tyska poliser också efter vägarna men vi blev inte oroliga för att de skulle stoppa oss, vi är ju inga judar.
Vi åkte genom Malmö utan att bli rånade och fortsatte norrut.
I Södertälje stannade vi till och tittade på Scanias byggnader innan den svenska industrins diamant och den klarast lysande stjärnan i Wallenbergssfären oåterkalleligen säljs ut till Volkswagen. Vi hade en tyst minut, tankade och fortsatte norrut.
Bilen slog om till 50 000 mil nånstans i Västerbotten och vi kom till Boden strax efter att Skifix hade hunnit stänga. Jag lämnade skidorna till en kompis som fick lämna in skidorna dagen efter och sen åkte vi vidare upp till Kiruna. Eftersom att alla tåg och bussar norröver redan hade gått så var jag tvungen att skjutsa hem min kompis till Malmfälten. Upp till Kiruna en sväng och tillbaka till Arjeplog innan jag äntligen fick sova.
Ska jag göra om det då? Ja utan tvekan men i så fall vill jag stanna längre. Nu blev resan kort pga jobb och bristande planering men det var värt varenda sekund.
Jag klippte ihop en film också.
[video=youtube;D5HhYcr-5d8]http://www.youtube.com/watch?v=D5HhYcr-5d8[/video]