Text Magnus Wedin I Foto Stefan Sund
Nya bantningsmetoder
Att det här med viktminskning är ett minst sagt aktuellt ämne är ingen nyhet, och det oavsett om det handlar om snöskotrar eller om vår egen maskin av kött och blod. Den sistnämnda är högst omtalad i skvallerblaskor och det här med viktminskning är som bekant ett av de hetaste ämnena. Det dyker upp nya extrema trender som hela tiden trumfar varandra, men hittills är det inget som varit lika drastiskt som Arctic Cats senaste metod. Och det ska vi nog vara glada för då amputering, om än det genererar otroligt snabba resultat, kan resultera i högst opraktiska biverkningar. Men i Arctic Cats fall så har deras senaste lössnösatsning, Alpha One, mått mycket bra av att tappa ett av sina bakben.
Två har blivit en
Arctic Cat har med boggin på Alpha One, kraftigt förenklat, plockat bort en av boggiskenorna och sedan flyttat in den kvarvarande skenan så att den nu ligger centrerad på mattan. Vad är då vitsen med detta? Förutom den uppenbara skillnaden att denna lösning kräver färre komponenter och därmed blir lättare, drygt 5 kilo (tillsammans med den nya mattan som är anpassad för boggin), så tillåter den mattan att flexa. Det här med flexande matta känner säkert många igen från BRP’s snöskotrar som haft detta ett tag. Den stora skillnaden är att BRP använder korta glasfiberstavar så att mattans yttre kant är mjuk och kan vika sig medan Arctic Cat använder sig av en traditionell mattkonstruktion med långa glasfiberstavar. Det är alltså inte en inbyggd försvagning i mattan eller att boggin kan röra sig i sidled som står för rörligheten. Tack vare att en så pass stor del av mattan sticker utanför boggiskenan och därmed har väldigt lite stöd så tvingas mattan, trots fullånga glasfiberstavar, att flexa och följa underlaget.
Principen är densamma som Ski-doo har med sin t-motionboggi och flexedgematta, tack vare att mattan flexar i sidled (även boggin i Ski-doos fall) när man tippar ikull skotern så krävs det betydlig mindre kraft för att få upp och även hålla skotern på en skida än en traditionell lösning. Arctic Cat har inte gett oss någon exakt siffra på hur många grader som mattan kan/tillåts flexa men det är definitivt mer än vad Ski-doos boggi och matta gör tillsammans. Det märks, och syns, redan när man tar tag i styret på en Alpha One och bryter omkull den på plan mark. Det är stor skillnad mot en Mountaincat/Hardcore. Alphan är mycket lättare att få upp på en skida och erbjuder, trots vad en del kan tro eftersom det är så pass mycket flex i konstruktionen, en mycket bred och förutsägbar balanspunkt när den sedan är uppe på en skida.
Fler fördelar
Att den nya boggin och mattan inneburit en betydande viktminskning är definitivt positivt men den antagligen största viktminskningen kontra en skoter med en traditionell boggi kommer att visa sig under användning. Det är nämligen som så att en boggi med enbart en boggiskena bygger minimalt med snö, något som både Arctic Cat själva är tidiga med att nämna men det var även något vi lade märke till under vår provkörning. Och det är ju inte alltför konstigt, det finns betydligt färre saker för snön att fastna i och allt som finns kvar som snön kan fastna på är lackerat, vilket även det hjälper till att förhindra snöuppbyggnaden.
När vi pratar om vikt så kommer ofelbart också det här med effekt in i diskussionen, då en låg vikt inte är mycket att komma med i lössnökretsar om man inte har bra med effekt att backa upp det med. När det kommer till rena hästkrafter så har Alpha One inte fått någon uppgradering, istället har Arctic Cat sett till att allting ska rulla så lätt som möjligt. Ett vändhjulspar med hela 10” i diameter och en uppsättning 7-tandade drivhjul, som även dem har en stor diameter tack vare sin 3.5” pitch, ska enligt Arctic Cat tillsammans ha sett till att minska förlusterna i drivlinan så pass mycket att 4-5% mer av effekten går ner i snön med denna boggi jämfört med den vanliga mountainboggin.
Smidig och underhållande
En av de första saker man slås av när man kör Alphan är att det känns annorlunda jämfört med Hardcoren, och andra lössnömaskiner med för den delen. Det tar en liten stund att komma underfund med hur den ska köras och efter vårt första körpass är det ingen av oss som är riktigt såld. Vi är sedan tidigare mycket förtjusta i Hardcoren och kände oss helt enkelt inte riktigt övertygade om att det här var bättre, men som tur är körde vi Alphan ett flertal gånger under vår vistelse i USA och vid körpass nr 2 så blev det ett helt annat ljud i skällan bland oss testförare. Denna gången hade vi dessutom med oss en Hardcore ut samtidigt och kunde därmed verkligen känna hur stor skillnad det är mellan Alphan och Hardcoren. Alphan upplevdes betydligt lättare att inleda ett nerlägg med och blir även lite lättare att hålla på skrå. Det moment som vi upplevde att det märktes absolut störst skillnad på är när man ska göra tvära svängar, oavsett om det är på plan mark eller i lutning. Alphan svänger på en femöring när man lärt sig hur den ska tas. Pressar man den på rätt sätt så svarar den med att göra en rejält tvär sladd. Vi lyckas med detta många gånger initialt men är ovana vid hur kvickt den vrider runt hela maskinen och hamnar därför många gånger i ett litet dödläge när man befinner sig helt fel på skotern efter en sladd. Med vetskapen om dess kvicka vändningar och lite övning så sitter till slut sladdvändningarna och det blir bara roligare och roligare att hantera Alphan.
I sitt rätta element
Särskilt kul hade vi när vi fick möjlighet att leka loss med Alphan i en brant driva. Vi började med att komma ovanifrån, lägga ner skotern på 
skrå, glida nerför kanten och fortsätta längs sidan på skrå för att sedan bryta ikull den hårt och samtidigt ge full gas. Alphan svarade med att på ett högst underhållande vis vrida sig runt sin egen axel och helt plötsligt färdas åt motsatt håll. Detta varvades om och om igen med lite variatoner allt eftersom tills den förste testföraren blev helt slut och lämnade över den till nästa person som roade sig på exakt samma vis och även provade lite nya saker, däribland att se hur Alphan hanterade att skråa uppför drivan och om den skulle lyckas att ta sig uppför den nästan vertikala kanten längst upp. Vi som kollade på var lite skeptiska men med en fast besluten testförare bakom styret så sattes vänster fot på höger fotsteg och nosen på Alphan närmade sig kanten i knapp gångfart medan gasen pumpades friskt. När skidan kom upp i höjd med kanten och gasen trycktes stumt mot styret så var alla förberedda på att Alphan antingen skulle tappa fästet och glida ner eller sätta fast sig sig totalt. Men till vår stora förvåning så hände inget av detta. Istället så klämde Alphan upp skidorna i luften tillräckligt mycket för att lyfta innerskidan över kanten samtidigt som hela skotern vred sig in mot drivan och lät mattan såga ner kanten,ch på samma gång trycka hela skotern upp och över kanten med skidorna högt över snön och med motorn på högvarv utan några som helst tecken på att vilja sätta sig. En minst sagt imponerande manöver som ingen där och då trodde skulle gå vägen.
Ytterligare en sak som vi märkte var riktigt fint med Alphan under vår långa session på skrå var hur bra den betedde sig när man korsade gamla spår. Den flöt över dem mycket odramatiskt och lugnt utan att ge föraren en liten känga i sidled, som ofta är fallet just när man korsar ett gammalt skoterspår. En del av detta kan de nya skidorna och deras mycket hårt ansatta skidgummina ta åt sig äran för. Det ska helt enkelt mycket till innan man tvingar skidan att vinkla sig kraftigt uppåt och därmed bromsa framfarten. Men boggin gör även den en stor skillnad till det bättre, då vi märkte att Alphan var snäppet tryggare och mer förutsägbar att skråa över diverse ojämnheter med än Hardcoren.
En favorit
Alphan har många andra egenskaper som är långt ifrån lika imponerande som dess lössnöegenskaper, där vi framförallt syftar på ledegenskaperna. De har, av förklarliga skäl, inte blivit bättre. Å andra sidan så törs vi säga att Alphan, med sin unika boggi, är den mest kompromisslösa lössnömaskinen på marknaden just nu – och då är det naturligt att en del annat stryka på foten. Det vi däremot fortfarande saknar och som vi trode skulle komma på denna modell är aggressivare fotsteg med bättre snögenomsläpp och ett rensat styre. Reglagen har fått sig ett ordentligt lyft i år, där bl.a. bromsen numer är mycket bra, men vi hade ändå sett att styret haft minimalt med knappar på en extrem lössnömaskin som Alphan. Ytterligare en stor fördel som vi ser året till ära är att Arctic nu har dödmansgrepp på sina skotrar igen, något som vi saknat i några år och som är högst nödvändigt på en lössnömaskin, då man med hög sannolikhet kommer att ramla av den åtminstone några gånger under en säsong.
Med det sagt så kan vi utan tvekan säga att Arctic Cats Alpha One är en av våra stora favoriter bland årets lössnömaskiner. Den har inte riktigt samma råstyrka som konkurrenternas 850-motorer men den blev trots det inte alls långt efter när vi kappkörde den mot både Ski-doo och Polaris 850, så Arctic Cat har lyckats mycket bra med att hänga med konkurrenterna trots att de använder större motorer i sina bästa lössnömaskiner. Alphans smidighet och nöjesfaktor kompenserar dock mer än väl för dess minimala effekthandikapp. Det visade sig i slutändan att Alphan imponerat så pass mycket under våra testkörningar att en av våra testförare listade den som sin absoluta favorit bland årets lössnömaskiner, och det med god marginal.
FAKTA Arctic Cat M8000 Alpha One -2018
Motor: 2-cyl, vätskekyld, 794cc, 2-takt, c:a 160 hk.
Bränslesystem: Elektronisk bränsleinsprutning.
Chassi: Ascender
Broms: Hydraulisk skivbroms.
Framfjädring: AMS, FOX FLOAT 3 QS3.
Skidor: ProClimb – 7 G2
Spårvidd: 90,2-95,3 cm.
Boggi: ALPHA-ONE, FOX FLOAT QS3 / QSL.
Matta (BxL): PowerClaw, 381×3912 / 4191 mm.
Kamhöjd: 76,2 mm.
Torrvikt: – kg.
Bränsletank: 44 liter.
Oljetank: 3,1
Dyna: 1 up, Lightweight Mountain
Elstart: Tillbehör.
Backvxl: Ja.
Pris: 154″ 157 900:- / 165″ 160 900:-.
Generalagent: Textron, arcticcat.se
Helförsäkring: 4.831:- / 3.767:- per år (Ex. ägare som är 30år resp. 50år) *
