Bump för allas bästa nu när åkningen för säsongen börjar ta fart
Stora delar av landet har ju fått rätt bra med snö på senare tid, på många ställen innan det har hunnit bli någon vettig isbildning.
Som de flesta vet har snö en rätt bra isolerande förmåga ovanpå tunn is och egentligen kan man säga att isbildningen mer eller mindre upphör när man fått ett orört snötäcke ovanpå nylagd is.
Givetvis spelar vattentemperatur och ett flertal andra faktorer in men grundläggande är som sagt att man inte bör ta något för givet intill dess man vet dvs kontrollerat själv eller fått rapport av trovärdig person.
Givetvis förtar inte detta behovet av att tänka efter före och givetvis minst ha isdubbar och räddningslina lätt åtkomligt
Rent vetenskapligt definieras istillväxt och kvalite enligt nedan för SJÖIS dvs stillastående vatten med samma yttemp i det översta vattenskiktet
Utdrag ur Cold Tech Ishandbok som finns här
https://www.ltu.se/webbarkiv/BIB/coldtech/ct94-1.html
sjöis
kristalluppbyggnad
Isbildningen på ytan sker, under lugna väderleksförhållanden, i etapper: först bildas ett nätverk av horisontella isnålar, därefter fylls maskerna mellan isnålarna igen med tunna, klara isskivor. Dessa isskivor består av iskristaller med varierande kristallriktningar. Iskristallen växer olika snabbt i olika riktningar. De kristaller som har en gynnsam utgångsriktning tar därför för sig allt mer av det tillgängliga utrymmet. Den is som på detta sätt växer uppifrån och ner kallas kärnis. Kristallerna är 10-100 mm vid ytan och sträcker sig genom hela istjockleken. Eftersom kärnisen är genomskinlig (transparent) ser den svart ut då man betraktar den uppifrån. På engelska kallas den ofta "black ice" vilket kan leda till missförstånd eftersom vi med svart is oftast menar rutten våris som inte har flutit upp.
Istillväxtens hastighet beror väsentligen på avkylningen från luften eller mer korrekt den bildade isens värmeledning uppåt.
Med hjälp av ledningsekvationen kan man visa att istjockleken är proportionell mot summan av dygnsmedeltemperaturen. Istjockleken h ges av (formel som inte följer med vid kopiering) där S är summan av negativa grader ggr dygn efter isläggningsdatum och R är en konstant (R= 2.2 ger rimliga värden för kärnis).
Om det blåser eller snöar vid den första isbildningen kommer det tunna isskiktet att få ett annat utseende. I stället för klara skivor bildas isnålar, sönderblåsta ishinnor och snöblandad is.
Detta påverkar i sin tur den underliggande kärnisen. Kristallerna blir som smala pinnar (1-10 mm) vilket gör isen segare och mindre känslig för temperaturväxlingar.
Snöinblandning i de översta skiktet medför även något långsammare istillväxt.
Fortsatt snöfall leder så småningom till att det flytande istäcket pressas ner i vattnet. Vatten kan då börja strömma upp (t.ex. genom landsprickor) och sprids lätt över ett stort område. Vattnet sugs upp en bit i snön (varierar med snötyp och temperatur) varefter den vattenblandade snön kan börja frysa uppifrån och ner mot den underliggande isen. Den mjölkfärgade istyp som då bildas kallas stöpis. Egenskaperna varierar kraftigt främst beroende på luftinblandningen och storleken på luftbubblorna. Kristallerna är många och små (ca 1 mm) vilket gör isen segare och förhållandevis stark. Under förutsättning att stöpisen har frusit ordentligt samman med underliggande is bidrar den till en förhöjd bärförmåga. Ofryst snö-is blandning kallas stöp.
Så länge det finns ofrusen stöp i isen kan det inte ske någon istillväxt under kärnisen.
