Stugsittaren: Ack, tänk att få gå i dina kläder för en dag.
Jag vaknar upp en tidig vintermorgon och myser på i bilen in mot Kiruna, detta paradis på jorden. Mina hella comet xenon lyser upp hela Kiruna kommun. Tittar in på jobbet, delegerar lite och sen tar jag en tidig lunch. Efter lunchen flexar jag ut och åker på ett styrelsemöte för min andra firma, jag tar några snabba beslut och attesterar några fakturor, en kollega attesterar mina fakturor och sen avslutar jag dagen.
Nä nu åker jag hem till Nikkaluokta. I bilen ringer chefen för esrange och meddelar att mitt födelsedagsfyrverkeri är startklart, "det är bara att trycka på knappen". Väl hemma ser jag att brevlådan ramlat av stolpen, lönebeskedet måste ha kommit.
Frun, fröken Sverige de senaste tre åren, har lagat mat. Brässerad vitvinsmarinerad hälleflundra med hovmästarsås. Till det en enkel riesling från alsace, årgång 81. Jo man tackar.
För oss andra som inte är snygga, smarta och har en lön som skulle göra en diktator i Afrika avundsjuk. Vi som inte bor på platsen med världens högsta löner, lägsta skattetryck och har en osviklig precisionskänsla för att navigera oss genom arbetslivet. Hur gör vi?