Jag personligen gillar inte explosiviteten på brp 850 men då har jag bara kört en 2018 summitr och en summit 2020. I mitt tycke är de okörbara under 30 kmt de blir endera av eller på så jag blir dyngslut efter 5 min i skogen. De kan hända att just de ex jag kört varit extra påaviga men de va hemskt jobbiga i lågfart.
De tidiga 850 var lite hackiga i ingreppet men det blev bättre med åren. Tar någon kvart att vänja sig med om man inte har "digital tumme", (1 eller 0), för då tar det förmodligen lite längre tid.
Boven i dramat är BRPs Pdrive-variator, den har ytterst få fördelar, om ens någon, jämfört med en gammeldags P85! I grund och botten är det ju en P85-klon som överkonstruerats så den fått fem gånger så många delar och sen i sin tur byggts av lägst budande leverantör så kvaliteten blivit "sådär".
Låter som du provkört maskiner som ägts av fjårtisar med egenbyggda variatorkit och 5000 i ingreppsvarv, En Pdrive blir väldigt nervös med höga ingreppsvarv. En Rotax 850 för skogen ska ha under 3k i ingrepp! Görs det rätt får man bra smygengenskaper men en maskin som ändå är hyperförbanand direkt man tar på gasen... vet inte varför en ledmaskin skulle ha högre ingrepp än så heller nu när jag tänker på det.
Jämför man rakt av Rotax 850, jag har haft 2, med Polaris 850, har en nu, så kan det vara så att Rotaxen är lite starkare i botten men Polarisen är lenare, i en positiv bemärkelse, den vibrerar bara en femtedel så mycket bl.a. (Polaris 850 vibrerar lika eller mindre än Rotax 600). Man kanske kan sammanfatta det med att Polarisen är lite mera "lättdoserad" och därför kanske den vane Polarisföraren upplever Rotaxen aggressiv tills tummen kalibrerats om. Toppeffekten skiljer inte mer än att det i sammanhanget är betydelselöst.