Går era kroppar sönder så är ni alldeles för klent byggt.
Vissa kanske gör mer riskfyllda saker i sitt liv än att bara ta det lungt och försiktigt...
och kanske rent av har otur..
Jag har brutit vänster fot (gips), brutit höger tumme (gips), slitit sönder höger lillfinger sena av och ben (operation och värsta skenan med gummisnoddar och skit), brutit höger stortå (gips) en knoge i högerhanden mer eller mindre krossad plus en diverse jack och sår som har bövt sys.
Edit: glömde säja till trådstartaren att jag lider med dig, inte skoj att göra illa sig..
Men det värsta är nog att jag rammlade ner från ett tak för lite mer än två år den och krossade mitt högra underben och fotled. Det var nära att dom skulle amputera bort foten på mig benpiporna stack ut ca 17cm 4 veckor på sjukhus med tre stora operationer och två mindre sedan tjatade jag mig därifrån dom ville ha mig kvar. ca 9 månader utan att få stödja mig på foten (7 första med järnskrot och dom senare med gips) och efter ett år så kunde jag gå kortare sträckort utan kryckor och jag kommer aldrig att bli bra.
Här är en bild hur det såg ut ca 9 veckor efter det hänt. Jag har öppet sår under bandaget pga att det var aldeles för svullet så dom kunde ej sy igen efter den sista större operationen har bild på det också. Man ser sjuksköterskans fingrar när hon tar på sig hanskar längs ner till vänster. Jag fick vård hemma för mina sår och sånt.... och om ni ser ärret som går uppåt så var det benpiporna som slet upp det det är inte operationsärr.