Jag gick ut NFTC, flygmek alltså, nu i våras.
Jag kan verkligen rekommendera alla att gå där.
Jag ska ta ett exempel, det första som hände när vi kom dit i tvåan var att vi fick en hög med reklamkläder av skolan. När fick du reklamkläder för en SKOLA senast? En kommunal skola alltså. Det kan ju verka futtigt men det är symbolvärdet i att vi fick reklamkläder som jag vill åt, det verkade verkligen som om det alltid fanns pengar. Inga resurser sparades, om man behövde verktyg t ex så kunde en lärare åka ut direkt och handla verktyg. Det var aldrig brist på lärare heller. Vi åt tamejtusan till och med på flygplatsen, i själva terminalen, där de lagar och säljer mat åt alla passagerare. Maten var förträfflig. När vi var ute på klassutflykt så åt vi på max, på skolans kontokort.
Och lärarna var verkligen bra. Ungefär hela lärarkåren var gamla militärer efter lång tjänst. Lärarkulturen var verkligen handfast. Frågade man om något så fick man raka konkreta besked. Lärarna var bra på så många sätt men det är svårt för en utomstående att förstå. Jag har då aldrig haft bättre.
Men min klass... Skolan lockar de med lägst intagningspoäng så vissa elever var en aning instabila. Jag hann vara där i ungefär två månader innan jag blev erbjuden att köpa heroin. Jag vet än inte om jag ska ta erbjudandet på allvar men det faktum att han blev utkastad ett halvår senare därför att han knarkade lägger ju viss tyngd bakom förslaget.
Ett exempel bara, under en enda gång under två år var hela klassen på plats samtidigt: studenten. Det skolkades mycket.
Fast å andra sidan så påstod min mentor att jag hade hamnat i den värsta klass han varit med om, lite av en bedrift av oss med tanke på att han går i pension snart.
Men då hade vi flera som aldrig skolkade så helt dumt var det aldrig.
Det absolut bästa minnet jag har därifrån var från F21 under praktiken när jag testade JAS39-simulatorn. Jag vet inte hur jag ska beskriva det men det var en enorm upplevelse.
Eller när vi spände fast en gripen i motorkörningshuset, släckte alla lampor och tände EBK:n. Hela byggnaden var ganska stadigt byggd, rutorna in till provkörningsrummet var någon decimeter tjock och dörren när man ska gå in dit var 30-40 cm tjock. Ganska välisoleradt och fpl stod ganska väl förankrat. Men hela byggnaden skakade. Man kände ett avlägset muller i golvet, väggarna och överallt i motortestrummet vi satt i. Man hörde ett dovt djuriskt buller. Men det bästa var att titta in i den mörklagda hangaren och se en enorm blåaktig eldkvast och inget annat. Det kändes bokstavligen som att ett vilddjur försökte slita sig lös.
Jag börjar utbildningen till flygtekniker till hösten.