Runt 17:30 på söndagseftermiddagen satt jag och en arjeplogare vid msn och kom överens om att vi hade tråkigt.
Så därmed kallstartade jag hitlerpulkan.
Och vid 18 så satt vi tryggt inneslutna i tyskt stål färdandes ifrån residenset mot mindre civiliserade trakter. Västerbotten närmare bestämt och Skellefteå för att vara exakt.
Väl där gjorde vi en sajtesijing runt några minnesmärken, typ max, ernst & young samt statoil. Eller med andra ord, vi var vilse.
Tack vare en hjälpsam 30-årskrisig lirare i hisingetraktor kunde vi till slut hitta ett av kvällens delmål.
Tre kronor.
Där vi inmundigade varsitt stycke calskrove.
Smaken var inte speciell på något sätt. Men ändå intressant. Man känner nämligen av både smaken av pizza och av skrovmålet samtidigt vilket var nytt samt en aning förvirrande. Eller med andra ord, smakerna var för sig var mediokra och hade inte varit tjänlig människoföda i vare sig en pizza eller ett skrovmål men här, och framförallt tillsammans gör de magi.
Kvällen avslutades i moll när vi åkte in till Boliden för vårat andra delmål då vi skulle hämta mina vinterdäck och jag äntligen fick göra en liten börnis på en snöfläck jag hittade i en korsning i en av alla de byar som heter nånting med -fors.
6 timmar efter avfärd anstötte vi jungfruelig mark och kunde äntligen vädra morgonluft när vi fann oss tillbaka i residensets domäner.
Så därmed kallstartade jag hitlerpulkan.
Och vid 18 så satt vi tryggt inneslutna i tyskt stål färdandes ifrån residenset mot mindre civiliserade trakter. Västerbotten närmare bestämt och Skellefteå för att vara exakt.
Väl där gjorde vi en sajtesijing runt några minnesmärken, typ max, ernst & young samt statoil. Eller med andra ord, vi var vilse.
Tack vare en hjälpsam 30-årskrisig lirare i hisingetraktor kunde vi till slut hitta ett av kvällens delmål.
Tre kronor.
Där vi inmundigade varsitt stycke calskrove.
Smaken var inte speciell på något sätt. Men ändå intressant. Man känner nämligen av både smaken av pizza och av skrovmålet samtidigt vilket var nytt samt en aning förvirrande. Eller med andra ord, smakerna var för sig var mediokra och hade inte varit tjänlig människoföda i vare sig en pizza eller ett skrovmål men här, och framförallt tillsammans gör de magi.
Kvällen avslutades i moll när vi åkte in till Boliden för vårat andra delmål då vi skulle hämta mina vinterdäck och jag äntligen fick göra en liten börnis på en snöfläck jag hittade i en korsning i en av alla de byar som heter nånting med -fors.
6 timmar efter avfärd anstötte vi jungfruelig mark och kunde äntligen vädra morgonluft när vi fann oss tillbaka i residensets domäner.